Att bli en entreprenör

Entreprenörskap har följt mig under många år. Mina äldre syskon och jag har studerat en del entreprenörskap så jag blev introducerad till området i väldigt tidig ålder. När jag var yngre och fick höra mina syskon berätta vad entreprenörskap innebar var jag kanske för ung för att förstå, men jag som alltid haft en livlig fantasi, bildade en egen tolkning. För mig var en entreprenör någon som växt upp med fördelar. Med fördelar menar jag t.ex föräldrar inom branschen, ett överflödigt konto och ett slott att bo i. Med andra ord har jag sett en entreprenör som någon som fått det mesta serverat på silverfat. Jag har haft uppfattningen att den som har mycket pengar, har störst chans att lyckas och kommer förmodligen också göra det. Den som lever ett medelliv med helt ok med pengar och en grundlig utbildning, har minimala chanser att bli entreprenör. Jag inser nu att den unga jag trodde att entreprenörskap grundade sig i pengar, det vill säga, du är redan rik, innan du blir ännu rikare.

Några år senare, kunde min uppfattning inte vara längre bort från den jag tidigare hade. Entreprenörskap har absolut ingenting att göra med det du redan har, utan det handlar om det du vill ha. Jag menar inte att de som blir entreprenörer, strävar efter att bli så rika som möjligt, jag tror snarare att de personerna som blir det, har en enorm drivkraft som inte låter någon eller någonting stoppa dem. Jag sitter och läser William. J Tobins bok Confessions of a compulsive entrepreneur and inventor och fick en tankeställare när jag läste:

”Anyone can start his own buisness if they are willing to take the steps to do so: think and act creatively, perform the background research, and devote virtually of your personal resources and energy to the project. While you must be the driving force behind the operation, you can’t do everything yourself. You must learn to hire enthusiastic associates and delegate responsibilities to them”

Jag har aldrig trott att jag kunnat bli en entreprenör för jag förmodligen aldrig, bokstavligt talat, trott på mig själv. Även om jag ser mig själv som en driven person med ambitioner, har jag aldrig kunnat föreställa mig att jag kan bli en entreprenör. Men efter Tobins uttalande ändrade jag min trångsynta bild rejält med tanke på att jag satte mig ner och börja skriva på detta inlägg. Varför skulle jag inte kunna bli en entreprenör? Jag har alla förutsättningar i världen, jag är ung, har ambitioner och har tillgång till all hjälp jag behöver. Men ändå är det någonting som håller mig tillbaka. Jag är ingen risktagare. Och för mig har en entreprenör denna egenskap. Jag är inte tillräckligt modig för att våga misslyckas. För mig betyder misslyckande något mycket negativt. Även om mina tidigare misslyckanden har lett till framgångar, kan jag inte ändra min uppfattning, inte ännu iallafall. Även om jag är en logiskt tänkande person, bör jag leta fram den fantasifulla lilla jaget som trodde att allt var möjligt. Jag tror dock att jag är på rätt väg att ändra både på mig själv och på mina personliga normer. Jag är förväntansfull över att komma över den där spärren som står i vägen för mig och förhoppningsvis kan jag en vacker dag, bli en entreprenör.